Bloggar vidare på andra ställen

Numera bloggar jag om hemlösingar på Östgötakatterna


Min vardag och kissarna bloggar jag om på
Ögonblick att minnas

Vi ses där!

Jag är kanske inte den bästa på att uppdatera...

...men här kommer iallafall några bilder på skönheten Sessan både hos husse och matte!

Fick tag på Sessan igår..

...och lyckades gosa en stund. Fick tillochmed hålla henne och pussa. :)
Väldigt glad för det eftersom hon inte ens är i löp.

Hon är lite lustig, gör allt för att slippa undan. Slår med tassen (klorna infällda dock) och försöker springa iväg, men så fort jag lyckas klappa henne så stannar hon och njuter.

Hon är för härlig min lilla sessa!

Manikyr

Idag har det återigen gosats och för första gången fick Sessan manikyr/pedikyr. Det var inga som helst problem med att klippa klorna, behövde dock lite hjälp till baktassarna eftersom hon inte ville vara still med bakbenen. :) Efter klippningen blev det pälsborstning och det tyckte hon verkligen om! Hittade inga tovor och hon fällde inte så värst mycket men en liten pälsboll blev det allt. Trodde definitivt INTE att jag skulle klara av att klippa hennes klor själv! Tittade lite i öron, ögon och näsa och det såg finfint ut. Munnen har jag inte vågat mig på ännu, kanske att jag provar lite senare under dagen.

Så himla kär jag är i henne. Idag låg hon på rygg i min famn och blinkade mot mig med hennes enorma ögon samtidigt som hon pratade med mig. Och det ska vara en skyggis det!

Skyggisgos är det bästa goset

Idag fick jag gosa med Sessan igen, hon låg som ett litet knyte i min famn. Ville verkligen inte släppa henne!

Videoklipp från en av de första gångerna jag fick klappa henne. Leia är med på ett litet hörn också. Det har hänt att jag inte sett skillnad på dessa två, de är otroligt lika!

Så mjuk och go

Min lilla prinsessa, hon är så mjuk och mysig.. Idag har jag gosat två gånger med henne, pussade henne på huvudet också. Så söt och så fin.. Martin tycker att hennes päls är konstig, lite sträv kanske men ändå len... Men vad ska man förvänta sig, hon har ju ingen som klappat henne eller kammat pälsen. Men mjuk och gosig, åh det är hon! Tänk om det bara kunde hålla i sig! Det är framförallt i sovrummet jag kan gosa med henne för det är där hon känner sig mest trygg. Och för att kunna gosa med henne måste man vara snabb, annars sticker hon iväg.. Men så fort man kommit åt att klappa på huvudet, ja då verkar hon tänka "åh men så skönt, det här gillar jag... inte ska jag gå nu..." Det är så roligt att se hur hon njuter. Min lilla älskade skyggis som nu litar på mig mer och mer... Nu ligger hon på tv-apparaten och blinkar med ögonen, svansen hänger ner på skärmen och vi tittar på Ace Ventura. Men svansen får hänga där, hon är så fin där hon ligger. Som en liten porslinskisse.

Sessan, min älskade raring

Ikväll har det skett enorma framsteg!! Började med att Sessan nosade på handen som vanligt. Men så började hon gnida och stryka sig mot handen och riktigt njuta! Försiktigt började jag klia henne bakom örat och hon låg kvar till min stora förvåning. Klappade på huvudet, under hakan, kollade i öronen... Ropade på sambon som kom - Sessan låg fortfarande kvar! Sambon börjar också klappa henne och Sessan riktigt njuter och blundar. Vi klappar henne på ryggen, längs med sidorna, på huvudet, bakom öronen, under hakan. Så sa jag till sambon att jag skulle vilja testa att lyfta henne men jag satt så dumt till och vågade inte röra mig av rädsla för att hon skulle få nog... Sambon testar istället och LYFTER UPP henne i sängen! Väl där fick hon nog och stack men oj oj oj oj oj.... Vad lycklig jag är. 6 månader har jag väntat. Och det var värt att vänta så länge! För jag har fått gosa med Sessan!

Småttingarna

Som de växer! Riktiga bustroll har de blivit, men när dammsugaren går igång, då försvinner de illa kvickt... Jag tycker det är så märkligt att 5 missar utav 6 är precis livrädda för skrället (dammsugaren) när misse nr 6 i princip kan ligga och sova intill oljudet...

Det har tagit tid men äntligen spinner de små utav beröring och det är så mysigt, så mysigt. Att ligga i sängen om nätterna har blivit lika självklart som att vi själva ligger där nattetid.

Sessan är fortfarande inte klappbar men ibland kommer jag åt att stryka henne lite över ryggen eller vid näsan när hon luktar på min hand. Tassen kommer ofta men det är sällan klorna är utfällda. Busig börjar hon också bli och till min "förskräckelse" så älskar hon att kasta sig över benen när man går förbi sängen där hon ofta sitter och smyger.. Hon har börjat leka med fjäderpinnar och mjukisdjur (ja, vi har haft mjukisdjur i sängen trots vuxen ålder, de är speciella för oss!) men mjukisdjuren är instängda då Sessan biter och trampar sönder dem och det spelar ingen roll om jag försöker gömma dem i sängen, hon hittar dem ändå... ;-) Ibland ligger hon i sängen och till min förtjusning så ligger hon ofta kvar trots att jag själv makar mig ner, fast då på andra sidan sängen. Hon är ofta där vi är, hoppar upp i soffan när vi själva sitter där, ligger på kaninburen och sover, springer till köket som de andra katterna gör när det vankas mat.

Jag tycker att Sessan ÄR tam nu, även om hon inte är en knäkatt. Men förvildad är hon inte. Skygg, javisst, men ändå tam.

Det funkar bättre och bättre i kattflocken, min skogis har dock haft lite problem att anpassa sig. Jag tror tyvärr att hon kan ha någon slags hjärnskada då jag har haft stora problem med henne och hennes bitande sedan jag fick hem henne, 13 veckor gammal. Men nu de senaste veckorna har hon blivit mycket, mycket bättre och låter oftast bli kattungarna och de övriga katterna. Ibland får hon kortslutning och får spatt men det sker allt mer sällan nu.

Som jag älskar dem allihopa, ångrar mig inte för en sekund att jag tog tåget upp till storstan 1:a maj och hämtade hem min lilla prinsessa!

Reklam

www.ostgotakatterna.blogspot.com

Lilla My

Ikväll fick jag veta att en gammal klasskamrat till mig, kallad J, hittat en liten kattunge som kallas för Lilla My, 6 veckor gammal och övergiven. J sökte efter någon som kunde erbjuda Lilla My ett hem och jag gjorde ett upprop på hittekatter.ifokus. Har aldrig själv varit med om att ett sådant här ärende ordnat sig så snabbt som det gjorde ikväll! Lilla söta My får komma till M här i Linköping och jag vet att hon kommer få det såå bra där. Givetvis ska jag hjälpa till med så mycket jag kan, det kan kännas skönt att få lite stöd när det rör sig om så små ungar!

Lilla My finns i Jönköping och det passade så bra att jag faktiskt ska dit imorgon och stanna över natt. Kattungen får då mellanlanda hos mina föräldrar och mig över natten och sedan åka till Linköping. Nu har jag inte frågat om det går bra att ha kattungen där över natt men jag tror inte mina föräldrar har några invändningar...

Uppdatering kommer så fort jag fått Lilla My och pratat med hennes upphittare!

En bild säger mer än tusen ord..

Oskiljbara!

Små, söta och 15 veckor gamla

Att sitta på balkongen är mysigt när det är soligt väder..

Magarna är fortfarande inte bra på de två och det börjar ta på krafterna nu! Ja på mig alltså, de små är pigga och krya i övrigt, men jag vet inte vad mer jag kan göra. De går dock bara på lådan en gång om dagen så det är ju inte så att de springer dit konstant. Senast jag hade kattunge var för lite drygt 2 år sedan och då hade jag samma bekymmer men det löste sig plötsligt en dag, bara sådär. Jag hoppas det blir så denna gång också.. Och snart!

Mysiga har de blivit, framförallt Elsa, som ofta hoppar upp i sängen och lägger sig intill. Som jag nämnt tidigare - man smälter av att få följa en så positiv utveckling.. Balkongen är poppis, som bilden visar, men flera gånger får jag skynda mig ut och plocka ner Elsa som nästan klättrar upp till taket.. Klättervänligt galler men mycket stabilt och säkert!

Sessan, Sessan...

Nu nosar hon även på mig! Vi har tillochmed kunnat klappa henne, ja i ytterst små doser vill säga. Och man får vara snabb.. Men det går ibland.

Småttingarna har fortfarande problem med magen och nu börjar jag bli trött på att koka fisk, så det blev en tur till veterinären och med mig hem hade jag prokolin+ samt ett lättsmält foder som funkar lika bra som kokt fisk. Köpte också ett annat avmaskningsmedel och maskade av dem. Nu borde det vända!

Framsteg

En liten notis såhär på kvällen.

Sessan låg i sängen och såg nöjd ut med livet, jag bad då sambon komma in för att "jobba" lite med henne. Av någon underlig anledning så trivs hon fortfarande mer med honom än med mig... Som vanligt när handen kommer för nära så kommer det en tass (utan klor) men ikväll slog hon bara till en gång och efter det så gick hon fram och nosade på handen, vilket aldrig hänt förr! Åhå, man blir så lycklig..

Sociala småtjejer!

Oj vilka framsteg mina tjejer gör dagligen.. Man märker tydligt hur de lär sig mer och mer!

Tråkigt nog har de fått dåliga magar, de är på bättringsvägen nu, men de får bara kokt fisk och morotspure. VILKEN APTIT! Så fort jag går ut i köket så springer de efter pipandes och Leia stryker sig mot benen. Jag bara smälter. Och när det är läggdags och de hoppar upp i sängen och ska sova, ja då smälter jag också. Jag bara smälter och smälter.. :)

Nu är de färdigvaccinerade och egentligen flyttklara men matte har i sitt hjärta insett att hon inte kan lämna ifrån sig dem. De två har flyttat in för gott, både i hjärtat och hemmet. Det råder delade meningar här hemma om detta beslut men jag kommer inte kunna leva med mig själv om jag säljer dem. Ångerkänslan finns redan nu och då har de inte ens varit ute på annons.. Beslutet är fattat och jag känner mig såå lugn med den vetskapen!

Bilder

Är de inte ljuvliga?

Här kommer ett litet livstecken från oss... :) Vi har fullt upp med att busa och gosa, vem har tid med internet då? Nu är Elsa och Leia inte särskilt fega av sig längre och de hoppar varje morgon upp i sängen för bus. Ibland kommer de t.o.m. upp i sängen när vi går och lägger oss och sussar lite tillsammans med oss. Vem kan motstå sådana sötnosar?

Dagarna flyger iväg i rasande fart, mina små ullbollar är nu 10,5 veckor gamla. Det söks (inte allför intensivt dock...) efter ett hem åt mina hjärtan. Men jag ska berätta för er, att jag inte vet om jag kommer kunna skiljas från dem. Jag blir trött på att höra att folk säljer kattungar dagligen, jag struntar fullkomligt i hur lätt det är för andra - för mig känns det OMÖJLIGT! Leia & Elsa är mina bebisar, de skänker mig så mycket glädje. I mitt hjärta tror jag inte att de kan få det bättre någon annanstans än hos mig men det kanske är egoistiskt att tänka så.. :(

En kompis till mig och min sambo skulle idag kommit och kikat på ungarna och jag gick med konstant magont på jobbet p.g.a. detta, jag ville bara bryta ihop. Men så tänkte jag att ingen tvingar mig att lämna ifrån dem så då kändes det bättre. Nu blev det inte så att h*n kom hit så jag kunde skjuta upp det..

Jag må vara svag men jag ser inte hur jag ska kunna skiljas från mina missebarn? Dessa två är INTE vilka kattungar som helst, vad folk än säger..


Veterinärbesöket gick bra och de fick både vaccinationsspruta samt chip. Chipmärkningen var inte rolig för någon av dem, kanylen var så tjock att jag själv mådde illa av att se den.... Blä! Vet. kollade mycket efter skabb i Leias öron då pälsen runt öronen är rätt så tunn på henne. Men öronen är jättefina och jag har aldrig sett Leia klia sig där. Elsas navelbråck var inte så pass akut att det var nödvändigt att åtgärda omedelbart. Vi skulle ha koll på det och utvärdera om ca ett halvår, när det är dags för kastrering.

Veterinärdags

Imorgon ska mina småflickor till veterinären för första vaccinationen!

9 veckor? Kan det verkligen ha gått så fort.....!

Har inte lagt ut någon annons om dem ännu, hur jag nu ens ska klara av det... Anledningen till detta är Elsas förmodade navelbråck, vill ha utlåtande från vet. innan det blir dags att leta hem.

Båda två var ute i sele häromdagen, bjuder på ett par bilder!

Stoppa tiden

Mina sötnosar växer och växer, 8 veckor gamla och det börjar göra ont i hjärtat av att veta att de kanske inte är kvar mycket längre. Tänk om man kunde spola tillbaka tiden, eller ännu bättre, stoppa den!

Leia 7 veckor