Godisstunder

Jag och katterna har återupptagit godisstunderna med Sessan, som råkade komma av sig när ungarna föddes. Under två kvällar i rad har det nu bjudits på smaskigheter och Sessan blir som en annan katt när mina missar är med, även om hennes bebisar ligger en halvmeter ifrån. Idag provade jag att sträcka fram min hand med några godisar väldigt nära henne och hon blev faktiskt inte arg! Hon vågade sig dock inte fram helt till handen utan tog tassen till hjälp. Slog till en gång (men inte med klorna helt utfällda!) och vips så hade hon massor med godis att äta upp..

Den enda närkontakten jag får med henne är dessa tass-slag.
Vem vet, hon kanske är så artig att det är hennes sätt att hälsa?
Ta i hand/tass?

Djurpoliser

Inrätta djurpoliser i Sverige!

Skriv under

Videoklipp på tjejen

Rörliga bilder på tjejen som äntligen öppnat ögonen!

Snart 1 vecka gamla

Ikväll är bebisarna 1 vecka gamla! Kunde inte låta bli dem så det fick bli vägning idag istället för imorgon förmiddag. Hanen väger 227 g och honan 228 g.

Och när jag idag tog upp dem, vilken överraskning jag fick!

DE HAR ÖPPNAT ÖGONEN!
Honans ögon är mer öppna är hanens, men han är inte långt efter...

Guuuuuuuuuuuuuuud... Så söta! Försökte ta bilder men det gick inte bra för Sessan blev argare än vanligt och tog sig fram till lådan från sitt gömställe och försökte attackera.. :(

Man blir lite ledsen i ögat när man inte får gosa med dem. De blir ju aldrig så små igen! Fast å andra sidan får jag kanske gosa med dem när de börjar krypa runt mer.

Dagarna går..

Hanen...

Honan.. Och det börjar bli dags att bestämma namn...

Nu ikväll är bebbarna 6 dagar gamla! Snart en hel vecka. Tyckte mig se lite ryckningar i honans ena öga tidigare idag, kan det vara på väg att öppnas tro? De är iallafall helt ljuvliga och jag önskar så oerhört mycket att jag kunde få gosa med dom minst en gång om dagen! Men Sessan sätter fortfarande stopp, hon är fruuuuktansvärt beskyddande.. Tänk när de kryper runt mer, då kanske man kan fånga upp dom när inte Sessan är i närheten. :)

Idag, äntligen, försäkrade jag Sessan. Och tidigare ikväll ringde Livlinan och då förklarade jag att jag gärna tar över allt ansvar för Sessan och bebisarna, det känns så rörigt att vara fler som ska hitta hem till bebisarna. Men jag var välkommen att höra av mig om det behövs bidrag till veterinärkostnader framöver och det kan komma att behövas då jag snart är arbetslös igen. Tack Frida på Livlinan för förtroendet!

(Detta hör inte hit egentligen men imorgon säger jag upp mig från det jobb jag nyligen börjat på. Fick idag veta att minst två till har sagt upp sig, alla från min utbildningsgrupp, och jag vet med säkerhet ytterligare två personer som vantrivs där. Ganska uppenbart att det inte beror på MIG, snarare företaget.)

Alltså har jag i nuläget massor med tid över för missarna.... :)

Ikväll har jag också funderat över "priset" på missebebisarna. Vill inte tänka på att de ska lämna mig, usch, då blir jag ledsen... Men jag måste samtidigt börja höra mig för. Bebisarna kommer vid försäljning vara minst 12 veckor gamla, avmaskade några gånger, vaccinerade med båda sprutorna, chip-märkta samt veterinärundersökta. Självklart får de med sig ett litet "flytt-kit". Antar att detta bör bakas in i priset? Funderar också på om man ska återbetala en viss summa om intyg på kastration samt kattförsäkring uppvisas inom en viss tid.

Jag kommer ha stenkoll på kattungarna när de väl är ute i sina nya hem. *tår i ögat* Hoppas dessutom att de kan få komma till samma hem, om det funkar med en hona och en hane från samma kull d.v.s.

Frågade om min mor ville ha missebebisarna som mors-dag gåva.. Men det ville hon inte. ;-)

Bitsy - världens minsta katt?

Jag blir, ursäkta det kommande ordvalet, så jävla förbannad! Skulle den här stackars katt vilja bli världens minsta katt? Hur är folk funtade egentligen.. Både ägaren, de som mätte samt reportern kan inte vara helt klara i huvudet...

Kattstackaren är ju uppenbart SJUK!

Bitsy

Dagens vikter

4 dagar gamla väger nu bebis 1, som med all sannolikhet är en hane, 187 g. Bebis 2, som med all sannolikhet är en hona, 189 g.

Eftersom Sessan blir så arg när jag separerar dem så kommer jag nu bara väga veckovis.

Bilder

Dagens vikter

B1 väger 168 g och B2 väger 170 g.

De växer enormt snabbt! Har för mig att kattungar bör ha gått upp mellan 70-120 g under första veckan, eller dubbla födelsevikten. Det blir ju inte svårt att hålla den kurvan, med tanke på att de ökat nästan 70 g på tre dygn.....

Fick till några bilder, får se hur kvaliteten blev. Jag känner mig ganska så stressad när en förbannad Sessan morrar som aldrig förr under tiden jag fotar..

Fortfarande svårt

Ibland frågar min sambo mig vad som står på då jag ser frånvarande och ledsen ut.

Vid dessa tillfällen tänker jag på Lilla ängeln.

Jag förstår verkligen inte hur dess liv kunde få mig i sån här obalans! Var det för att jag så innerligt försökte få liv i den? Jag är medveten om att jag är väldigt empatisk och känslomässig men denna reaktion hade jag inte väntat mig. Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska komma över det! Jag måste det, både för min egen skull och för alla omkring mig.

Ord hjälper inte, min hjärna förstår men mitt hjärta vägrar.

Katträff 29/5

Fredag den 29/5 är det återigen en träff för Östgötagänget. Vi ser ut att bli ganska många den här gången så det ska bli riktigt intressant! Denna träff är i Åtvidaberg och jag ställer upp som skjuts.

Hoppas vi kan komma ett steg närmre åt en lösning för kattkolonin ute i Tornby.. Tänker ofta på dessa missar och det är så frustrerande att inte kunna göra något. Men jag hoppas innerligt att vi kan komma fram till något på fredag!

Men vad är det för KÖN?

Alldeles underbara.

Hona.

Hona? Hane?

Jag vill så gärna namnge bebisarna nu, börjar bli lite rörigt med "bebis 1 och bebis 2"!

Vill ha ett tema på deras namn och det är svårt att komma på något när jag inte vet vad bebis 1 är för något!

HUR ska jag lösa detta? HJÄLP TACK!

Tidigare har jag funderat på att döpa blivande kattungar efter olika slags choklad-stycksaker och har snöat in på Pigalle (hona) och Bounty (hane). Men jag vet som sagt inte hur jag ska göra..

Saknar "mina" små bebisar..

Jag och sambon är bortresta över natten och jag har sååå dåligt samvete för detta... Saknar att titta till mina små älsklingar, både vuxna som bebisar! Så fort jag vaknar imorgon blir det till att åka hem i ilfart. Nu är vi inte så fasligt långt bort, det tar knappt 15 minuter att åka hem, men det kommer gå fort i bilen kan jag säga... Nej, jag kommer nog inte vara bortrest under natten på ett bra tag igen!

Men nu när jag inte är på hemmaplan så funderar jag mycket över allt som hänt sedan Sessan kom in i mitt liv. Allt som började med ett relativt "vanligt" upprop på hittekatter. Så fort klartecken gavs från sambon tvekade jag inte en sekund över att förbarma mig över denna stackare. Istället bokades tågresa tur&retur till Stockholm, diverse tillbehör inhandlades genast och plötsligt satt jag där i tåget, på väg mot fullständigt okänd mark.. Att ta in en skygg katt, som dessutom var dräktig. Jag som aldrig någonsin varit med om en kattfödsel eller uppfödning av en kull! Däremot har intresset att bli uppfödare funnits med mig ett bra tag och jag var därför ganska så påläst. Som f.d. arbetslös var ekonomin heller inte den ultimata för att ta in ytterligare en katt med blivande kattungar, men detta satte aldrig stopp. I min värld kommer alltid djuren i första hand och skulle jag bli tvungen att leva på nudlar en månad så gör det mig ingenting.

För om 10 år kommer jag fortfarande minnas dessa missar som numera bor i mitt kök. Om 20 år minns jag dem fortfarande. Ja, detta minns jag livet ut! MEN - om 10 år, tror ni då att jag minns en dyr matkasse från affären? Tror ni jag minns ett par dyra skor? Precis. Jag tror ni förstår vad jag menar..

Jag är hellre rik i själen än rik i plånboken.

Jag har utan tvekan hittat det jag är menad till att göra. Något jag brinner för. Något som gör mig till en bättre människa! Och känslan det ger är så underbar...

Sessan har ändrat mitt sätt att tänka, att vara. Allt hon gör, som annars är så självklart, får mig att jubla inombords. Alla små, små framsteg hon gjort.. Bara en sån sak som att äta när jag ser på, ja det får pulsen att öka och hjärtat att smälta!

Jag blir kär...
Kär i livet!

Dagens vikter

Bebisarna är nu 2 dagar gamla och vikterna idag låg på:

Bebis 1, 148 g Fortfarande svårt att se vad för kön.
Bebis 2, 151 g Garanterat en hona!

Det blev inga närbilder idag för Sessan var så fruktansvärt ilsk.

Pipande bebisar!

Här är bebis 1, den som väger minst än så länge.
Skriker för fulla muggar!



Och här är bebis 2, skriker inte på samma sätt utan piper snarare.

1 dygn gamla

Vikt/könrapport:
Bebis 1 (mest svart) - 126 g. Kunde inte urskilja kön.
Bebis 2 (mest vit) - 132 g. Vi är till 90% säkra på att detta är en hona.

Det gick faktiskt väldigt bra att ta dem från Sessan en kort stund idag. Man vill så gärna gosa längre med dem men det kommer finnas tid till det framöver. :)

Det fanns lite blodblandad vätska på golvet idag, men det ska vara normalt ett par dagar efter förlossningen så det oroar jag mig inte för.

Bebisarna

Det har varit en jobbig natt och en jobbig dag. Har tänkt så mycket på om jag kunnat göra mer.. Men nu MÅSTE jag sluta reflektera över detta för det tär alldeles för mycket på mig. Det är märkligt att man kan reagera så starkt över en kattbebis som förmodligen redan var död vid födseln. Ett liv jag aldrig hann lära känna.. Ändå mår jag så dåligt. Jag önskar så att jag hade fått liv i den!

NU TILL POSITIVARE NYHETER!

De två sötnosarna som faktiskt finns här är alldeles underbara! De skriker så ynkligt och hjärtat smälter av att se dem krypa runt i bolådan. De kryper runt, över och under Sessan. Nu ikväll blev de så trötta av att krypa omkring att de somnade tillsammans och de låg så tätt intill varandra, ja, de låg sked! Sessan skyddar dem med sitt liv och när vi försökte komma lite närmre bolådan då Sessan satt på golvet så kastade hon sig över dem och la svansen över för att gömma dem..

Vet ännu inte om de är honor eller hanar, ska försöka kika vid invägningen imorgon. (om jag får väga dem för Sessan vill säga.....) Vägde dem tidigare idag, bebis 1 vägde jag aldrig när den föddes men imorse låg vikten på 108 g. Bebis 2 vägde 108 g vid födseln och imorse 114 g. Bebis 2 är redan en liten tjockis jämfört med bebis 1...

Jag är så trött, så trött och nu ska jag sova... Och vakna tänker jag inte göra förrän klockan är minst 10:00...

Bebis 1, svart med vita fläckar

Bebis 2, vit med svarta fläckar

Här ligger vi och sover sött!

Lilla ängeln

Tänker mycket på Lilla ängeln som inte fick vara kvar hos oss..

Det trillar tårar ibland. Eller ja, ganska ofta.
Får samtidigt en klump i halsen.

Men jag vet att där ängeln är nu, där är det vackert och där finns inga bekymmer..

Det lilla livet kommer för alltid att finnas i mitt hjärta.

En dag möts vi igen..
En dag får du äntligen återse din mamma och dina syskon.


Sov så gott tills dess, lilla söta du.

Tror allt är klart nu

Det blev tre bebisar men tyvärr hamnade den sistfödda ungen i katthimlen.

Första bebisen kom 20:30 och den är svart/vit (mest svart)
Andra bebisen kom 21:30 och den är vit med svarta fläckar. Svart huvud.
Tredje bebisen kom 23:20 och den var svart/vit (mest svart) Denna lilla sötnosen ville inte vara kvar utan gick över till katthimlen. Jag har sorg i mitt hjärta för jag försökte allt vad jag kunde att få den att andas.. Jag vet inte om den varit död länge, jag tyckte mig se sparkar i magen när bebis nr 2 var född. Och då är ju givetvis min tanke - hade jag kunnat göra mer? Skulle jag fått bort Sessan tidigare och haft en större chans att få igång det lilla livet, lilla ängeln? Jag är av känslig karaktär och det gör så ont i hjärtat på mig. Lilla ängeln ligger invirad i en handduk i en påse utomhus, i kylan. Och JA, jag vet att den inte känner någonting, men jag mår så himla dåligt av att den ska ligga därute helt ensam och kall.. Jag må vara blödig men sån är jag. Åh vad jag önskar att den kunde leva! Åh vad jag önskar att mina tårar kunde ta slut.


Sessan är skitarg på mig och fräser från bolådan så fort jag kommer in i köket. Var tvungen att bädda rent i bolådan innan och då hade jag inget val än att få ur henne ur lådan och lämna sina ungar. Det var inte populärt kan jag säga...

Födsel pågår!

1 unge ute 20:30!

Jag har ju glömt att berätta...

Jag och sambon upptäckte häromdagen att Sessan hade rymt från köket! Vi hittade henne under badkaret... Dagen efter hittade vi henne under vår säng. Det var inte det lättaste att få henne tillbaka till sitt "krypin" men det löste sig så småningom.

Tror nog att hon tröttnat på köket efter snart 3 veckor...

Tjockis fortfarande tjock

Nu börjar jag ärligt talat tro att hon kniper bara för att jävlas! Jag var så säker på att det skulle finnas bebisar i köket imorse!! Men, nu tänker jag som så att inom en vecka så har bebisarna garanterat kommit..........

Sessan börjar bli lite mer social, har kunnat stå ganska så nära när hon suttit i fönstret. Ja, såklart är Alli med, annars hade det inte gått. Idag kikade lilla prinsessan fram bakom filten när jag stod och diskade. Jag tittade tillbaka på henne men då försvann hon kvickt som attan.

I väntans tider

Nej.... Inget smått ännu!

____________________________________________________
00:30
Meeeeeeeen.... Det kan vara på gång!

Nämnde precis för sambon att det borde ligga en drös med kattungar i köket imorgon! Jag har visserligen haft fel många gånger förr men den här gången finns så många tydliga tecken..

Är jättespänd! Hur ska jag kunna sova...

Är det där verkligen godis?

Missebebisarna kickar loss!

Ungarna kickar loss! Syns särskilt runt 0,15 och 0,21.

Utsmyckning!

Som utlovat - nya bilder på Sessan!

Imorgon tänkte jag ladda upp ett par klipp, ett där man ser bebisarna sparka och ett som är så himla roligt.. (enligt mig) Sessan råkar nämligen få i sig en stor hårtuss som ligger på golvet istället för en godisbit. Som hon kämpar med att äta upp den, usch, och jag kunde inget göra mer än att titta på och skratta, så elak som jag är. På det klippet syns också hur rolig hon ser ut när hon äter, ofta ruskar hon på huvudet. Så brukar mina andra missar göra om de fått tag på något levande flygfä att tugga på! !

Måste bara få säga hur roligt det är att just DU följer denna blogg! Tack för alla uppmuntrande ord. Det gör att man blir mer motiverad till att fortsätta! Älskar kommentarer, så skriv på!

Nu har det inte kommit upp någon ny bild på Sessan på ett tag och det börjar väl bli på tiden att "smycka" bloggen med denna skönhet! Som jag tidigare nämnt så har tiden inte riktigt funnits till men jag ska försöka få upp lite nytt antingen ikväll eller under morgondagen.

Sessan har inte ätit så mycket idag och jag funderar på om det kan vara dags NU..... Men det vet jag såklart inte. Det kanske finns bebisar i köket imorgonbitti?

I övrigt har det inte hänt så mycket mer, Sessan sitter i köket och fräser åt tvåbenta men fjäskar för fyrbenta............. Det borde vara tvärtom, det är ju jag som ger henne godsaker och mat men det är de andra fyrbenta som försöker ta den ifrån henne!

Hemlösa i Tornby

Har fått nys om att det finns ett tiotal hemlösa katter vid småbåtshamnen i Tornby. Dessa katter matas tydligen av en man som bor i närheten.

Jag var där igår och såg 5 katter. De var inte helt skygga men heller inte tama utan sprang iväg så fort jag närmade mig.. En utav dessa såg ut att vara onaturligt liten, tror inte den var kattunge - snarare en ungkatt som inte fått möjlighet att växa ordentligt.

På torsdag har vi en Östgötaträff igen och då kommer detta tas upp. Helt klart måste något göras då denna situation inte är hållbar - det kommer ju bara fler och fler katter. Infångning, veterinär och utplacering till stödhem är det jag hoppas på att vi kan ordna! Men det krävs noga planering...

Det är bara så förbaskat synd om djuren. Jag skäms över att vara människa!

På g?

Inget smått än så länge, Sessan kniper och kniper... Nu gör hon det säkert bara för att jävlas!

Det KAN dock vara på g, hon är nämligen lite lösare i magen...
Får se om det ligger en drös med ungar i köket imorgonbitti!

Spännande värre.....

Nej...

Inga småttingar ännu!

Tiden räcker inte till att uppdatera!

Visserligen har jag inte mycket nytt att berätta, men all min lediga tid går just nu åt till att försöka socialisera Sessan och få katterna att acceptera varandra. Därav tidsbristen till att uppdatera!

Köket står numera "öppet" ganska ofta, är aldrig helt stängt så övriga katter kan komma in och hälsa på Sessan om de så vill. Än så länge har jag inte sett Sessan vid dörrspringan, men jag vet att hon är på alla möjliga ställen i köket när vi inte är där eller när vi sover.

Inga bebbar än alltså men oj så tjock hon är. Försöker hoppa upp vid fönstret men trillar ofta ner då hon har för bråttom och magen tar i. Bebisarna ser man jättetydligt nu och det är såååå roligt!

Hon fräser fortfarande, varierar från dag till dag och beroende på om Alli är i närheten. Vad skulle jag göra utan Sessans vapendragare? ;-)

Dagarna går..

..men inga småttingar syns till. Nu vet jag dock att det finns bebisar där inne för när jag kom hem efter jobbet så låg hon utsträckt och trots pälsen så syntes det mycket tydligt hur en bebis rörde sig! Bara till att vänta... Och vänta...

Lite off topic, var hos veterinären med en av mina missar Smilla i eftermiddag för vaccinationsspruta. Sist jag var där (en månad sen) blev jag så besviken på hur de hanterade mina missar och ville inte gå tillbaka dit. Men eftersom jag betalat ett paketpris för grundvaccination så blev det så att jag gick tillbaka dit igen. Idag blev jag återigen besviken fast det var inte samma person(er) som sist. Djurskötaren betedde sig nästan som att hon var rädd för att sticka med sprutan och detta stressade naturligtvis lilla missen. Smilla är en otroligt snäll katt som vanligtvis sitter still och är definitivt inte besvärlig. Men idag var det krångligt... Och det kommer bli så mycket svårare i framtiden i.o.m. hennes upplevelse idag.

Jag frågade även om Sessan och hennes dräktighet, lite om fosterrörelser o.s.v. men hon visste faktiskt mindre än mig om katter och dräktighet...

Ja, jag var besviken när jag gick därifrån. Har alltid varit så nöjd med dem men tydligen är inte alla anställda lika måna om djuren. Tror jag ska söka mig till en annan klinik.

Jobb för matte

Ja, idag har jag inte kunnat kolla till skönheten mellan 7:30 och 17:30 utan det fick min sambo göra. Inga missebebisar nej... Å ena sidan önskar jag att det dröjer då det skulle underlätta om Sessan var lite mer hanterbar. Å andra sidan är man ju så orolig och vill att bebisarna ska komma på momangen! Vet inte om jag ser fosterrörelser eller ej, ibland tror jag att jag inbillar mig men ibland är jag helt säker att jag ser dem..

Idag var jag tvungen att skrubba lite vid Sessans favoritplats, d.v.s. vid stolen och matskålarna. Hon valde då att hoppa upp vid fönstret men ack så osmidig hon var. Magen tog i och jag blev så nervös för att kissarna där inne skulle ta skada. :( Men jag tror inte det var så farligt trots allt.

Vid fönstret satte sig även Alli och jag testade med en godisstund. Det gick inte lika bra idag, sträckte fram "godisskålen" denna gång istället för händerna men burken fick sig en rejäl känga och det låg godisar över hela golvet. Jaja, det kan inte alltid gå smidigt! Hon kände sig säkert trängd med tanke på att hon inte var på sitt "vanliga" ställe.

Med tanke på att Sessan är långhårig och tovig så fick jag imorse skrubba bort lite avföring från golvet då det förmodligen fastnat i pälsen. Vad jag önskar att man kunde reda ut tovorna!

Några bilder

Alli tycker mer om bolådan än Sessan..
(men gud så dammigt det är runt elementet!!!!!!)

Mmm, upptagen med tonfisk.. Då ser man inte den läskiga kameran!

Ja, ibland blir man trött efter maten.

Sessan är lite avvaktande med kameran i närheten.

Jag vet att bildkvaliteten är rätt så dålig men det är svårt att få till bra bilder när hon håller till i på de ställen där det inte finns så mycket ljus. Dessutom har jag svårt för att komma nära, vill ju inte tränga henne i onödan.

Inatt pep hon bara en liten stund precis när jag hade släckt, minns inte att jag vaknade under natten p.g.a. henne. Hoppas hon håller sig lugn inatt då matte ska till jobbet tiiiiiiidigt..

Det blir "husse" som får hålla koll på henne under dagen. Jobbar inte så långt från hemmet så skulle det vara något så kan jag säkert ta mig hem ganska omgående. Men husse får kolla till henne lite då och då tills jag är hemma igen.

Färgbeteckning?

Ja, jag är ju inte världsbäst på det här med färgbeteckningar... Sessan är ju svart/vit. Mer vit än svart om man ska vara petig.

Vad tror ni?
Svart-agouti harlekin?
Svart/vit-agouti?
Eller bara svart-vit? Vet inte om man använder dessa mönster även på huskatter!

Jag har kunnat se in i hennes öron idag, lockade henne att titta uppåt. Tyckte mig se en hel del skräp där, alltså öronskabb. Nu kunde jag inte se så hemskt noga, öronen är ju dessutom svarta i sig. Men jag kanske ska vara försiktig med att låta katterna hälsa på Sessan, behandlade en av mina katter mot öronskabb för ett halvår sen. Vore trist att behöva göra om det!

Ett litet videoklipp

Tyvärr är formatet fel så man får böja huvudet lite. Tänkte inte så långt när jag filmade henne!

Hon äter och går på lådan och är väldigt nyfiken på de andra katterna. Dessvärre är det bara Alli som vågar sig fram och nosa och pussa, mina två andra huskatter, Maja och Smilla bara fräser så fort de kommer för nära. Ska försöka hinna med att filma när Sessan och Alli äter från samma tallrik, det är urgulligt.

Det känns SÅ bra att ha Alli som en "mentor" åt Sessan, som kan lära henne att det inte alls är farligt att bo här - tvärtom, här får man mat, kärlek och uppmärksamhet! Och jag blir så varm i hjärtat när jag ser hur Sessan härmar skogisen. Vem vet, kanske att Alli får hjälpa till med bebisarna sen?

Framsteg hela tiden

Idag har jag testat att låta min Alcudia, "Alli" (norsk skogkatt) vara med i köket ett litet tag. Döm om min förvåning när jag ser Sessan krypa fram för att hälsa på den nya krabaten! De pussades och jag stod några meter ifrån med hakan i golvet. Inget fräs alls!

Sedan plockade jag fram lite skinka och som vanligt lekpinnen. Alli smaskade på precis intill Sessan som satt och tittade storögt på. Och än en gång tappade jag hakan när hon plötsligt började äta mat trots att jag satt en halvmeter ifrån! Dessutom kunde jag sträcka fram lite skinka och lägga på hennes fat utan att hon blev arg och fräste. Vad har hänt tänkte jag.

Använde pinnen till att leka lite med Alli så Sessan skulle förstå att den inte var farlig och tamejtusan, det verkar fungera. Så numera får Alli följa med in och "hjälpa" till!

Tjejen börjar tuffa till sig lite

Oj så oroligt jag har sovit inatt... Tänk att jag trodde att jag skulle sova så skönt när jag visste att hon åt. Men det har hållits konsert under natten.. Ynkliga små jamanden! Det svider så i mitt hjärta av att höra henne pipa, vill hon inte sitta själv? Eller blev det för mörkt? Testade att ha en lampa tänd, hjälpte inte. Testade att släcka lampan, hjälpte bara lite. Har kollat till henne ungefär var tredje timma ifall om att det var bebisdags men det var det inte.

Nu på morgonen när jag kom upp hade hon ätit upp all mat på fatet och då kände jag mig så stolt! Hon ska få lite mer mjukmat alldeles strax när den inte är så kall.

"Lilla, lilla" Sessan är sååå söt.

Sessans första "riktiga" framsteg

Sent ikväll har Sessan gett sig på både kycklingbitar och mjukmat för digivande/kattungar. Torrfodret har hon ev. provsmakat också, tänkte inte på hur mycket jag la i skålen från början.. Pälsen på halsen var blöt så jag förmodar att hon lapat i sig vatten. :) Lådan har hon också varit på, nr 1 och nr 2.

Tänk så glad man kan bli över sådana här självklarheter...

Tror hon blivit modigare nu efter ett dygn i köket, det var nämligen lite morranden när jag satte mig framför henne för vår lilla "pratstund". Det går inte att närma sig med händer, såvida man vill behålla sina fingrar ett tag till. Däremot accepterar hon en lekpinne som hon brukar tugga på. Kan även röra lite vid henne med denna, men inte mycket. Smetade på lite smör på toppen av plastpinnen tidigare idag och hon smaskade som aldrig förr.. Det var hemskt kul att se!

Katterna får ibland komma in kortare stunder och titta på henne men jag vågar inte släppa fram dem hela vägen då jag är rädd för att det blir bråk.

Nu kan jag sova lugnt i natt med vetskapen om att hon vet var lådan finns och att hon faktiskt äter... Och vet ni vad? Nu hör jag henne jama för första gången!!!!!

Hon har petat i maten!

Tänk så glad jag blev när jag precis fick se att Sessan varit och bökat runt i mjukmaten. Tror inte hon ätit så hemskt mycket av den men hon har minsann slickat bort all sås! Alltså gillar hon det men är kanske inte tillräckligt hungrig.

Hjärtat blev så varmt när jag såg hur maten låg utspridd på tallriken. :-)

Söta lilla Sessan tycker att jag är jätteläskig..

Vad är det där? En kamera? Heeeeeej!

Nu har jag bestämt att hon får heta Sessan eftersom hon är så prinsesslik! Kanske inte just på denna bild men en prinsessa, det är hon. Dessutom gör inte min kamera henne rättvis. Att hon har en tovig päls syns ganska så tydligt här, pälsen är helt huller om buller.

Jag skulle vilja se henne röra mer på sig, är ju omöjligt att se hur hennes kropp ser ut när hon ligger ner. Skulle också vilja se lite mer bebisrörelser.

Under natten hade hon inte ätit någonting men jag testade med lite Mjau mjukmat och då provsmakade hon minsann! La även upp lite Kitekat i sås, portionspåse, och där har hon slickat i sig det mesta av såsen. Med andra ord, när hon blir hungrig och slappnar av så kommer hon även att börja äta ordentligt.. Det är vad jag intalar mig! Lådan har hon heller inte besökt men har hon inte ätit något så är det väl inte så konstigt..

Har idag fixat ett annat torrfoder samt annan mjukmat och även ett litet akut-kit med mjölkersättning ifall något skulle gå på tok när bebisarna behagar dyka upp.

Hemlösingen inte hemlös längre

Här har ni henne, en hemlös dräktig misse som äntligen ska få den tid och uppmärksamhet hon förtjänar!

Vid lunchtid igår tog jag tåget mot Stockholm för att möta upp denna skönhet. Väl framme i huvudstaden fanns det dock några kritiska minuter då vi blev oroliga för att missen inte skulle komma med tåget från Hälsingland men tack och lov löste sig allt i sista sekund! Puuh!

Vid halv sex på eftermiddagen stod jag på perrongen och väntade spänt på att få missen i min ägo. Träffade tjejen som transporterade henne och hon sa att missen varit så lugn och tyst under hela resan. Det kändes mycket skönt att höra! Och turligt nog höll hon sig lika lugn och tyst under resan från Stockholm till Linköping.

Här hemma bor hon nu i köket där jag ställt in en bolåda, kattlåda, kattbädd, skålar, filtar och några "gömmor". Under natten har hon dock inte ätit någonting och heller inte varit på lådan. Man är ju en hönsmamma när det handlar om djur och jag blir så orolig eftersom hon snart ska få ungar! Försökte med torrisar och tonfisk men det duger kanske inte för henne. Ska testa att ge henne något annat.

Den här missedamen är en riktig skönhet och ser knappt ut att vara över året. Hon är i fint skick vad jag kan se, förutom alla tovor hon har. Men pälsen får nog redas ut hos veterinären och när ungarna väl kommit. Tror inte det är lång tid kvar av hennes dräktighet då magen har sjunkit mot marken och nästan släpar!