Världens underbaraste

Jag är fortfarande inte säker på om Elsa är en Elsa och om Elliot är en Elliot... Jag skulle behöva ha hit någon som kan det där! Men jag tycker däremot att deras personligheter liknar en tjej resp. kille..

De är såå underbara nu och jag önskar att alla fick möjligheten att uppleva kattungar från födseln och framåt!

De går allt säkrare men trillar omkull, Elliot är den modigaste av de två och brukar gå små promenader i den öppna bolådan. Ofta sitter han i öppningen, lägger huvudet på sné och tittar storögt på mig samtidigt som huvudet vinglar lite hit och dit. Ja, jag skulle kunna sitta och titta på dem i timmar....

Varje gång jag kommer in i köket (om de inte sover djupt) så reagerar de och tittar ut genom öppningen för att se vad som försiggår. Elsa håller sig oftast nära Sessan. Busar gör de också och jag kan säga att man smälter av att iaktta dessa lekar.. Elliot är väl den som är mest aktiv, kastar sig över Elsa och "biter" i tassarna och i huvudet och hon ligger kvar och sprattlar med benen. Elliot brukar också kasta sig på Sessans hals och bitas, vartefter Sessan lägger båda framtassarna om honom så det ser ut som om de kramas....!

Tidigare ikväll såg jag Elsa sitta/ligga och tvätta sig. Hon stoppade in hela baktassen i munnen samtidigt som hon låg på rygg!

När Elliot var ute på promenad innan så passade jag på att sno åt mig lillkillen... Satte ner Alli i bolådan så Sessan inte skulle vara så mycket på sin vakt och kvickt roffade jag åt mig den lille! Det gick över förväntan men det var inte lika lätt att lämna tillbaka honom... Men med lite list så fixar det sig.

Jag har "mött" Sessan i hallen flera gånger de senaste dagarna, jag har ju inte köksdörren stängd. Ännu. Jag blir alltid lika förvånad när jag ser henne traska förbi..