Snodde åt mig de små..

Sessan har varit på ett riktigt promenerarhumör idag, trodde definitivt inte att hon skulle våga sig ut mer idag efter att jag snodde åt mig Elliot en liten stund. Men, plötsligt såg jag henne sitta i sovrummet... Vips var hon försvunnen. Kollade under sängen, i garderoben, men hon fanns inte någonstans. Hade mina aningar att hon var i min garderob men jag vågade ju inte riva i den med risk för skador! Så, jag tog in räddaren i nöden - Alli. Stängde sovrumsdörren och öppnade den någon minut senare. Tittar in i garderoben och jomenvisst, där tittar ett Sessanhuvud fram! Min garderob, som för övrigt inte ens är en garderob - snarare en enda stor klädhög i mörker, lockade den lilla damen. Snabbt stängde jag sovrumsdörren, med Sessan och Alli kvar därinne.

Plötsligt hade jag och sambon fri tillgång till kattungarna. En liten stund iallafall....

Åh så vi myste! Skippade kameran denna gång, bara myste, myste och myste! Snosade på pälsen, pussade på nosen och klappade de mjuka små ullbollarna. Man är ju efterklok och ångrar att jag inte tog fler bakbilder, för att försäkra mig om könen. Kunde ju också kollat munnar, öron, vikt... Men sånt tänker man inte på när man har fullt upp med att gosa!

Jag tror Sessan tycker att det är skönt att slippa dem korta stunder, hon morrar/fräser nämligen inte när jag återkommer till köket efter att ha kattnappat de små. Eller ja, lite fräs är det ju alltid men inte så mycket som det var när de var pyttesmå.

Fick se Elsa kasta sig över Sessans ansikte och slå med tassarna på hennes huvud, öron, ögon, mun, ja överallt.... Hon ville busa med sin mamma. Sessan såg lite besvärad ut och det med all rätt!