Fick tag på Sessan igår..

...och lyckades gosa en stund. Fick tillochmed hålla henne och pussa. :)
Väldigt glad för det eftersom hon inte ens är i löp.

Hon är lite lustig, gör allt för att slippa undan. Slår med tassen (klorna infällda dock) och försöker springa iväg, men så fort jag lyckas klappa henne så stannar hon och njuter.

Hon är för härlig min lilla sessa!

Manikyr

Idag har det återigen gosats och för första gången fick Sessan manikyr/pedikyr. Det var inga som helst problem med att klippa klorna, behövde dock lite hjälp till baktassarna eftersom hon inte ville vara still med bakbenen. :) Efter klippningen blev det pälsborstning och det tyckte hon verkligen om! Hittade inga tovor och hon fällde inte så värst mycket men en liten pälsboll blev det allt. Trodde definitivt INTE att jag skulle klara av att klippa hennes klor själv! Tittade lite i öron, ögon och näsa och det såg finfint ut. Munnen har jag inte vågat mig på ännu, kanske att jag provar lite senare under dagen.

Så himla kär jag är i henne. Idag låg hon på rygg i min famn och blinkade mot mig med hennes enorma ögon samtidigt som hon pratade med mig. Och det ska vara en skyggis det!

Skyggisgos är det bästa goset

Idag fick jag gosa med Sessan igen, hon låg som ett litet knyte i min famn. Ville verkligen inte släppa henne!

Videoklipp från en av de första gångerna jag fick klappa henne. Leia är med på ett litet hörn också. Det har hänt att jag inte sett skillnad på dessa två, de är otroligt lika!

Så mjuk och go

Min lilla prinsessa, hon är så mjuk och mysig.. Idag har jag gosat två gånger med henne, pussade henne på huvudet också. Så söt och så fin.. Martin tycker att hennes päls är konstig, lite sträv kanske men ändå len... Men vad ska man förvänta sig, hon har ju ingen som klappat henne eller kammat pälsen. Men mjuk och gosig, åh det är hon! Tänk om det bara kunde hålla i sig! Det är framförallt i sovrummet jag kan gosa med henne för det är där hon känner sig mest trygg. Och för att kunna gosa med henne måste man vara snabb, annars sticker hon iväg.. Men så fort man kommit åt att klappa på huvudet, ja då verkar hon tänka "åh men så skönt, det här gillar jag... inte ska jag gå nu..." Det är så roligt att se hur hon njuter. Min lilla älskade skyggis som nu litar på mig mer och mer... Nu ligger hon på tv-apparaten och blinkar med ögonen, svansen hänger ner på skärmen och vi tittar på Ace Ventura. Men svansen får hänga där, hon är så fin där hon ligger. Som en liten porslinskisse.

Sessan, min älskade raring

Ikväll har det skett enorma framsteg!! Började med att Sessan nosade på handen som vanligt. Men så började hon gnida och stryka sig mot handen och riktigt njuta! Försiktigt började jag klia henne bakom örat och hon låg kvar till min stora förvåning. Klappade på huvudet, under hakan, kollade i öronen... Ropade på sambon som kom - Sessan låg fortfarande kvar! Sambon börjar också klappa henne och Sessan riktigt njuter och blundar. Vi klappar henne på ryggen, längs med sidorna, på huvudet, bakom öronen, under hakan. Så sa jag till sambon att jag skulle vilja testa att lyfta henne men jag satt så dumt till och vågade inte röra mig av rädsla för att hon skulle få nog... Sambon testar istället och LYFTER UPP henne i sängen! Väl där fick hon nog och stack men oj oj oj oj oj.... Vad lycklig jag är. 6 månader har jag väntat. Och det var värt att vänta så länge! För jag har fått gosa med Sessan!

Småttingarna

Som de växer! Riktiga bustroll har de blivit, men när dammsugaren går igång, då försvinner de illa kvickt... Jag tycker det är så märkligt att 5 missar utav 6 är precis livrädda för skrället (dammsugaren) när misse nr 6 i princip kan ligga och sova intill oljudet...

Det har tagit tid men äntligen spinner de små utav beröring och det är så mysigt, så mysigt. Att ligga i sängen om nätterna har blivit lika självklart som att vi själva ligger där nattetid.

Sessan är fortfarande inte klappbar men ibland kommer jag åt att stryka henne lite över ryggen eller vid näsan när hon luktar på min hand. Tassen kommer ofta men det är sällan klorna är utfällda. Busig börjar hon också bli och till min "förskräckelse" så älskar hon att kasta sig över benen när man går förbi sängen där hon ofta sitter och smyger.. Hon har börjat leka med fjäderpinnar och mjukisdjur (ja, vi har haft mjukisdjur i sängen trots vuxen ålder, de är speciella för oss!) men mjukisdjuren är instängda då Sessan biter och trampar sönder dem och det spelar ingen roll om jag försöker gömma dem i sängen, hon hittar dem ändå... ;-) Ibland ligger hon i sängen och till min förtjusning så ligger hon ofta kvar trots att jag själv makar mig ner, fast då på andra sidan sängen. Hon är ofta där vi är, hoppar upp i soffan när vi själva sitter där, ligger på kaninburen och sover, springer till köket som de andra katterna gör när det vankas mat.

Jag tycker att Sessan ÄR tam nu, även om hon inte är en knäkatt. Men förvildad är hon inte. Skygg, javisst, men ändå tam.

Det funkar bättre och bättre i kattflocken, min skogis har dock haft lite problem att anpassa sig. Jag tror tyvärr att hon kan ha någon slags hjärnskada då jag har haft stora problem med henne och hennes bitande sedan jag fick hem henne, 13 veckor gammal. Men nu de senaste veckorna har hon blivit mycket, mycket bättre och låter oftast bli kattungarna och de övriga katterna. Ibland får hon kortslutning och får spatt men det sker allt mer sällan nu.

Som jag älskar dem allihopa, ångrar mig inte för en sekund att jag tog tåget upp till storstan 1:a maj och hämtade hem min lilla prinsessa!

Reklam

www.ostgotakatterna.blogspot.com

Lilla My

Ikväll fick jag veta att en gammal klasskamrat till mig, kallad J, hittat en liten kattunge som kallas för Lilla My, 6 veckor gammal och övergiven. J sökte efter någon som kunde erbjuda Lilla My ett hem och jag gjorde ett upprop på hittekatter.ifokus. Har aldrig själv varit med om att ett sådant här ärende ordnat sig så snabbt som det gjorde ikväll! Lilla söta My får komma till M här i Linköping och jag vet att hon kommer få det såå bra där. Givetvis ska jag hjälpa till med så mycket jag kan, det kan kännas skönt att få lite stöd när det rör sig om så små ungar!

Lilla My finns i Jönköping och det passade så bra att jag faktiskt ska dit imorgon och stanna över natt. Kattungen får då mellanlanda hos mina föräldrar och mig över natten och sedan åka till Linköping. Nu har jag inte frågat om det går bra att ha kattungen där över natt men jag tror inte mina föräldrar har några invändningar...

Uppdatering kommer så fort jag fått Lilla My och pratat med hennes upphittare!

En bild säger mer än tusen ord..

Oskiljbara!

Små, söta och 15 veckor gamla

Att sitta på balkongen är mysigt när det är soligt väder..

Magarna är fortfarande inte bra på de två och det börjar ta på krafterna nu! Ja på mig alltså, de små är pigga och krya i övrigt, men jag vet inte vad mer jag kan göra. De går dock bara på lådan en gång om dagen så det är ju inte så att de springer dit konstant. Senast jag hade kattunge var för lite drygt 2 år sedan och då hade jag samma bekymmer men det löste sig plötsligt en dag, bara sådär. Jag hoppas det blir så denna gång också.. Och snart!

Mysiga har de blivit, framförallt Elsa, som ofta hoppar upp i sängen och lägger sig intill. Som jag nämnt tidigare - man smälter av att få följa en så positiv utveckling.. Balkongen är poppis, som bilden visar, men flera gånger får jag skynda mig ut och plocka ner Elsa som nästan klättrar upp till taket.. Klättervänligt galler men mycket stabilt och säkert!

Sessan, Sessan...

Nu nosar hon även på mig! Vi har tillochmed kunnat klappa henne, ja i ytterst små doser vill säga. Och man får vara snabb.. Men det går ibland.

Småttingarna har fortfarande problem med magen och nu börjar jag bli trött på att koka fisk, så det blev en tur till veterinären och med mig hem hade jag prokolin+ samt ett lättsmält foder som funkar lika bra som kokt fisk. Köpte också ett annat avmaskningsmedel och maskade av dem. Nu borde det vända!

Framsteg

En liten notis såhär på kvällen.

Sessan låg i sängen och såg nöjd ut med livet, jag bad då sambon komma in för att "jobba" lite med henne. Av någon underlig anledning så trivs hon fortfarande mer med honom än med mig... Som vanligt när handen kommer för nära så kommer det en tass (utan klor) men ikväll slog hon bara till en gång och efter det så gick hon fram och nosade på handen, vilket aldrig hänt förr! Åhå, man blir så lycklig..

Sociala småtjejer!

Oj vilka framsteg mina tjejer gör dagligen.. Man märker tydligt hur de lär sig mer och mer!

Tråkigt nog har de fått dåliga magar, de är på bättringsvägen nu, men de får bara kokt fisk och morotspure. VILKEN APTIT! Så fort jag går ut i köket så springer de efter pipandes och Leia stryker sig mot benen. Jag bara smälter. Och när det är läggdags och de hoppar upp i sängen och ska sova, ja då smälter jag också. Jag bara smälter och smälter.. :)

Nu är de färdigvaccinerade och egentligen flyttklara men matte har i sitt hjärta insett att hon inte kan lämna ifrån sig dem. De två har flyttat in för gott, både i hjärtat och hemmet. Det råder delade meningar här hemma om detta beslut men jag kommer inte kunna leva med mig själv om jag säljer dem. Ångerkänslan finns redan nu och då har de inte ens varit ute på annons.. Beslutet är fattat och jag känner mig såå lugn med den vetskapen!

Bilder

Är de inte ljuvliga?

Här kommer ett litet livstecken från oss... :) Vi har fullt upp med att busa och gosa, vem har tid med internet då? Nu är Elsa och Leia inte särskilt fega av sig längre och de hoppar varje morgon upp i sängen för bus. Ibland kommer de t.o.m. upp i sängen när vi går och lägger oss och sussar lite tillsammans med oss. Vem kan motstå sådana sötnosar?

Dagarna flyger iväg i rasande fart, mina små ullbollar är nu 10,5 veckor gamla. Det söks (inte allför intensivt dock...) efter ett hem åt mina hjärtan. Men jag ska berätta för er, att jag inte vet om jag kommer kunna skiljas från dem. Jag blir trött på att höra att folk säljer kattungar dagligen, jag struntar fullkomligt i hur lätt det är för andra - för mig känns det OMÖJLIGT! Leia & Elsa är mina bebisar, de skänker mig så mycket glädje. I mitt hjärta tror jag inte att de kan få det bättre någon annanstans än hos mig men det kanske är egoistiskt att tänka så.. :(

En kompis till mig och min sambo skulle idag kommit och kikat på ungarna och jag gick med konstant magont på jobbet p.g.a. detta, jag ville bara bryta ihop. Men så tänkte jag att ingen tvingar mig att lämna ifrån dem så då kändes det bättre. Nu blev det inte så att h*n kom hit så jag kunde skjuta upp det..

Jag må vara svag men jag ser inte hur jag ska kunna skiljas från mina missebarn? Dessa två är INTE vilka kattungar som helst, vad folk än säger..


Veterinärbesöket gick bra och de fick både vaccinationsspruta samt chip. Chipmärkningen var inte rolig för någon av dem, kanylen var så tjock att jag själv mådde illa av att se den.... Blä! Vet. kollade mycket efter skabb i Leias öron då pälsen runt öronen är rätt så tunn på henne. Men öronen är jättefina och jag har aldrig sett Leia klia sig där. Elsas navelbråck var inte så pass akut att det var nödvändigt att åtgärda omedelbart. Vi skulle ha koll på det och utvärdera om ca ett halvår, när det är dags för kastrering.

Veterinärdags

Imorgon ska mina småflickor till veterinären för första vaccinationen!

9 veckor? Kan det verkligen ha gått så fort.....!

Har inte lagt ut någon annons om dem ännu, hur jag nu ens ska klara av det... Anledningen till detta är Elsas förmodade navelbråck, vill ha utlåtande från vet. innan det blir dags att leta hem.

Båda två var ute i sele häromdagen, bjuder på ett par bilder!

Stoppa tiden

Mina sötnosar växer och växer, 8 veckor gamla och det börjar göra ont i hjärtat av att veta att de kanske inte är kvar mycket längre. Tänk om man kunde spola tillbaka tiden, eller ännu bättre, stoppa den!

Leia 7 veckor

Elsa 7 veckor

Busfrön!

Oj, fullt ös här hemma! Har fått lite kort på Leia, ska knäppa några på Elsa också, sedan läggs det upp lite nytt! Tyvärr jobbar jag mycket och tiden som blir över går till katterna, hinner därför inte med att fota så mycket som jag skulle önska.. :(

I söndagskväll höll jag på att bryta ihop. Vi skulle samla ihop kattungarna och Sessan och få in dem i köket men Leia var helt försvunnen. Vi letade precis överallt, flera gånger om. Garderober plockades ur, lådor revs igenom, både jag och sambon gick ut och letade i buskagen ifall hon hade trillat ut genom balkongen, som är väl innätad. Ingenstans.. Tårar och panik. Kollade en sista gång under soffan och stack in handen i ett litet "krypin" därunder. Där var hon! Vilken lycka när jag kände den mjuka pälsen.. Där sov hon så gott, helt ifred från alla andra. Men det var en jobbig halvtimma-timma.....

Snart 6 veckor gamla..

Ja, tiden går fort med så små trollungar som springer omkring. På torsdag är de 6 veckor! Kan inte riktigt förstå att de hunnit bli så gamla...

Allting funkar nu - mat, vatten, lådan.

Bilder kommer så snart jag hinner!

Blivande matvrak?

Igår åt Leia både torrfoder och mjukmat samt drack vatten. Elsa drack bara vatten. Idag äter båda två torrfoder, och Leia äter mjukmat! Underbart att det gick så enkelt.. Elsa tror jag kommer bli ett riktigt matvrak, hon ställer sig i skålen och till skillnad från Leia som tar en bit i taget så tar hon hela munnen full. Tror knappt hon tuggar.. Tur att det är små bitar!

Elsa har börjat krafsa runt mjukmatskålen, måste säga att det ser otroligt roligt ut när en så liten sak försöker krafsa i golvet..

De kommer fram till mig numera, visst är de lite osäkra, men fram kommer de. Så nu kan jag gosa hela tiden, sålänge de är vakna!

Igår kunde jag röra vid Sessans öra när vi hade godisstund, men så fort hon upptäckte det backade hon tillbaka några centimeter men var snabbt framme igen.

Kvällspromenad i lägenheten

Idag har vi haft besök hela tre gånger! 2 planerade och ett spontant. Det har verkligen varit fullt hus.. Men roligt!

Tyvärr delade inte Sessan min glädje, och det kan jag förstå. Många nya människor, dofter och röster. Och till de flestas besvikelse så valde Elsa & Leia att spendera hela tiden inne i bolådan och sova. Har aldrig sett de sova så länge under dagen, kanske att de jävlades lite? ;-) På kvällen gick de däremot ut i köket en gång var och jag roffade åt mig Leia en liten stund.

När alla åkt hem och det lugnat ner sig lite så var de naturligtvis pigga som lärkor.. Busar med varandra, leker med bollar, provsmakar vatten och sand. De har också börjat försöka hoppa över "stols-pinnarna" istället för att krypa under eller kravla sig över... Som jag skrattat ikväll! Smyger iväg från filmvisningen i soffan titt som tätt och blir istället sittandes långa stunder i köket.

Nu upptäckte jag Sessan i hallen, och självklart var både Elsa och Leia med! Elsa försvann in i sovrummet och jag fick försiktigt mota henne mot hallen igen, känner mig inte så trygg med att ha dem på andra ställen än i köket. Men en liten kvällspromenad fick de minsann!

Leia

Så var det bestämt - Sessan, Elsa och Leia!

4 veckor gamla

Tänk så fort tiden går... Ungarna är hela 4 veckor gamla! Riktigt busiga börjar de bli. Har börjat öppna upp bolådan emellanåt så de får springa lite på golvet men det är ju såååå läskigt...

Elliot-Ella-Elvira-Leia oroar mig lite eftersom han, nej just det HON, vinglar så mycket jämfört med Elsa. Inte alls lika stadig på benen... Och man börjar ju tänka.. Kattpest? Man kanske inte ska måla fan på väggarna ännu, har ingen aning om hur pass stadiga så små kattungar bör vara. Hon är dessutom den som är mest aktiv och blir lite för ivrig ibland.

Två honor!

Ja, det verkar vara två honor trots allt!

Då är frågan, Elsa & Ella? Elsa & Elvira? Elsa & Leia?
Tillsvidare är det fortfarande Elsa & Elliot...

Busungar

Vilka gosbollar de är! Busar och piper, är inte jättepigga på att bli burna och klappade men med lite träning så..

Har tagit nya "bakbilder", hoppas jag kan få hjälp med att se om de är honor eller hanar. Spännande.......

Snodde åt mig de små..

Sessan har varit på ett riktigt promenerarhumör idag, trodde definitivt inte att hon skulle våga sig ut mer idag efter att jag snodde åt mig Elliot en liten stund. Men, plötsligt såg jag henne sitta i sovrummet... Vips var hon försvunnen. Kollade under sängen, i garderoben, men hon fanns inte någonstans. Hade mina aningar att hon var i min garderob men jag vågade ju inte riva i den med risk för skador! Så, jag tog in räddaren i nöden - Alli. Stängde sovrumsdörren och öppnade den någon minut senare. Tittar in i garderoben och jomenvisst, där tittar ett Sessanhuvud fram! Min garderob, som för övrigt inte ens är en garderob - snarare en enda stor klädhög i mörker, lockade den lilla damen. Snabbt stängde jag sovrumsdörren, med Sessan och Alli kvar därinne.

Plötsligt hade jag och sambon fri tillgång till kattungarna. En liten stund iallafall....

Åh så vi myste! Skippade kameran denna gång, bara myste, myste och myste! Snosade på pälsen, pussade på nosen och klappade de mjuka små ullbollarna. Man är ju efterklok och ångrar att jag inte tog fler bakbilder, för att försäkra mig om könen. Kunde ju också kollat munnar, öron, vikt... Men sånt tänker man inte på när man har fullt upp med att gosa!

Jag tror Sessan tycker att det är skönt att slippa dem korta stunder, hon morrar/fräser nämligen inte när jag återkommer till köket efter att ha kattnappat de små. Eller ja, lite fräs är det ju alltid men inte så mycket som det var när de var pyttesmå.

Fick se Elsa kasta sig över Sessans ansikte och slå med tassarna på hennes huvud, öron, ögon, mun, ja överallt.... Hon ville busa med sin mamma. Sessan såg lite besvärad ut och det med all rätt!

Världens underbaraste

Jag är fortfarande inte säker på om Elsa är en Elsa och om Elliot är en Elliot... Jag skulle behöva ha hit någon som kan det där! Men jag tycker däremot att deras personligheter liknar en tjej resp. kille..

De är såå underbara nu och jag önskar att alla fick möjligheten att uppleva kattungar från födseln och framåt!

De går allt säkrare men trillar omkull, Elliot är den modigaste av de två och brukar gå små promenader i den öppna bolådan. Ofta sitter han i öppningen, lägger huvudet på sné och tittar storögt på mig samtidigt som huvudet vinglar lite hit och dit. Ja, jag skulle kunna sitta och titta på dem i timmar....

Varje gång jag kommer in i köket (om de inte sover djupt) så reagerar de och tittar ut genom öppningen för att se vad som försiggår. Elsa håller sig oftast nära Sessan. Busar gör de också och jag kan säga att man smälter av att iaktta dessa lekar.. Elliot är väl den som är mest aktiv, kastar sig över Elsa och "biter" i tassarna och i huvudet och hon ligger kvar och sprattlar med benen. Elliot brukar också kasta sig på Sessans hals och bitas, vartefter Sessan lägger båda framtassarna om honom så det ser ut som om de kramas....!

Tidigare ikväll såg jag Elsa sitta/ligga och tvätta sig. Hon stoppade in hela baktassen i munnen samtidigt som hon låg på rygg!

När Elliot var ute på promenad innan så passade jag på att sno åt mig lillkillen... Satte ner Alli i bolådan så Sessan inte skulle vara så mycket på sin vakt och kvickt roffade jag åt mig den lille! Det gick över förväntan men det var inte lika lätt att lämna tillbaka honom... Men med lite list så fixar det sig.

Jag har "mött" Sessan i hallen flera gånger de senaste dagarna, jag har ju inte köksdörren stängd. Ännu. Jag blir alltid lika förvånad när jag ser henne traska förbi..

Duger som kattungebo?

Med begränsad ekonomi och begränsat utrymme så tager man vad man haver... Helst av allt skulle jag vilja göra en hage av ett slags "plastgaller" men jag har verkligen inte plats för det någonstans och sen finns det inte ekonomiskt utrymme för sådana inköp just nu, grejer som bara kommer användas under några veckor.

Köket ser verkligen bedrövligt ut, inga grejer i fönstret, inga grejer på bordet, köksstolarna är i vägen, Sessans krypin (stolen med filt) är också ständigt i vägen.. Men vad gör man inte för missarna!

Jag är sugen på att möblera om i lägenheten och göra en "kattvägg" med många klösmöjligheter och många krypin.. Det är synd att man bor i en tvåa, ett extra rum vore perfekt. Men, med lite ommöblering och nytänk så kan det säkert gå att ordna i vardagsrummet. Får prioritera bort lite annat isåfall.

Det är ett projekt för framtiden!

Bildbomb!

Hjälp! Jag är inte säker på att Elliot är en kill-Elliot! Båda två ser precis likadana ut, så jag har ingen aning om det är två honor, två hanar eller en av varje... Är så osäker man kan bli!

Får jag presentera deras namn.....

Elsa & Elliot!

Nu är namnen nästan bestämda!

Snart är det hejdå till lilltjejen och lillkillen - nu har jag i princip bestämt vad de ska heta!

Men jag avslöjar det inte riktigt än... ;-)

Sessan - helt förändrad

Igår märkte jag att Sessan kvittrar så fort katterna kommer i närheten och idag har det fortsatt i ännu större skala - hon kvittrar/spinner/svarar mig när jag pratar med henne! Först fräser hon till en gång men innan fräsningen är över så har hon hunnit börja spinna.. Väldigt märkligt! När katterna är med så spinner hon hela tiden och försöker prata med dem med sitt kvittrande läte. Bara DET är jättestora framsteg! Men det slutar inte där.

Inatt hade vi godisstund, Sessan satt dock i bolådan och jag på golvet bredvid. Plötsligt gav hon sig ut, vilket aldrig hänt tidigare när jag suttit bredvid. Det bjöds på godisar och efter ett litet tag skivade jag ner lite skinka på ett fat och satte mig på golvet igen, med fatet precis framför mig. Döm om min förvåning när lilla prinsessan kommer FRAM till mig och äter!! Ni kan ju förstå att jag tappade hakan... Som jag väntat på att hon ska våga sig fram mer.

Detta provade jag även idag och hon gjorde samma sak!

Hon har också börjat leka med leksakerna! Slängde iväg några tygråttor och bollar och lät de andra katterna vara med. Vilken busmisse Sessan är, jag hade så roligt åt att titta på när hon lekte tillsammans med de "tama" trollen.

Jag är såååååååååååå glad idag! Och bebbarna börjar få knas på det där med tassarna nu och börjar tulta omkring alltmer i bolådan. Tror de tar sig ut ur bolådan inom några dagar, max en vecka.

Kattfamilj infångad

Östgötagruppens första uppdrag är nu avklarat och vi fick ett lyckat resultat! En sliten kattmamma med 6 ungar (månadsgamla) pustar nu ut på Slaka djurhem. 4 timmar tog infångandet och eftersom vi alla är fullständiga nybörjare på det här med hittekatter så måste jag få säga att vi var riktigt duktiga!

I spöregn stod jag, Lizette och Maud igår eftermiddag och väntade på att mamma katt skulle gå i fällan. Det dröjde 1,5 timmar innan hon vågade sig in och då var vi genomblöta och stelfrusna. Dags att jaga kattungar! Vi fick alltså tag på hela 6 ungar. Turligt nog hade vi med oss tre transportburar som alla användes flitigt. Det var ingen lätt match att för det FÖRSTA hitta de små rackarna som nästintill är omöjliga att upptäcka och för det ANDRA få tag på dem!

Vi sov gott inatt, med vetskapen om att de äntligen är i trygghet. Att vi var riktigt smutsiga, drypande blöta och frusna gjorde oss ingenting - det var värt varenda vattendroppe!

Sen var det ju alldeles underbart att få en liten mysstund med så små, ursöta missebebisar..

Sötnosarna börjar bli stora!

Imorgon blir ungarna 16 dagar gamla! Och fortfarande namnlösa.... Jag förstår inte hur jag kan ha så svårt för att namnge dem. Mycket märkligt..

Idag har jag upptäckt att Sessan kvittrar så fort Alli kommer i närheten. Hon spinner liksom till och jamar lite lätt samtidigt. URGULLIGT!

Bakluckeloppis

Såg idag att det kommer arrangeras flera bakluckeloppisar i stan under sommaren!

Kostar 200:- att ställa upp sig.

Har ni "skräp" ni vill bli av med så kontakta mig! De pengar som kommer in går oavkortat till ÖstgötaKATTgruppen.

Sötnosarna i köket

Ja, de gör inte så mycket de små liven! Sover, äter, kravlar runt och tittar sig omkring.

Lillkillen är den som tittar allra mest och flera gånger har han legat och tittat och blinkat åt mig... Tror ni att jag smälter?! Hur ska jag kunna skiljas från dem... De är ju en del av mig nu!

Och Sessan... Så fin hon är. Jag vill bara gosa, gosa, gosa...

Tror vi måste skaffa oss ett större boende.

Namn!!! Just det ja. Imorgon ska jag ha bestämt vad de små rackarna ska heta... Imorgon!

Godisstunder

Jag och katterna har återupptagit godisstunderna med Sessan, som råkade komma av sig när ungarna föddes. Under två kvällar i rad har det nu bjudits på smaskigheter och Sessan blir som en annan katt när mina missar är med, även om hennes bebisar ligger en halvmeter ifrån. Idag provade jag att sträcka fram min hand med några godisar väldigt nära henne och hon blev faktiskt inte arg! Hon vågade sig dock inte fram helt till handen utan tog tassen till hjälp. Slog till en gång (men inte med klorna helt utfällda!) och vips så hade hon massor med godis att äta upp..

Den enda närkontakten jag får med henne är dessa tass-slag.
Vem vet, hon kanske är så artig att det är hennes sätt att hälsa?
Ta i hand/tass?

Djurpoliser

Inrätta djurpoliser i Sverige!

Skriv under

Videoklipp på tjejen

Rörliga bilder på tjejen som äntligen öppnat ögonen!

Snart 1 vecka gamla

Ikväll är bebisarna 1 vecka gamla! Kunde inte låta bli dem så det fick bli vägning idag istället för imorgon förmiddag. Hanen väger 227 g och honan 228 g.

Och när jag idag tog upp dem, vilken överraskning jag fick!

DE HAR ÖPPNAT ÖGONEN!
Honans ögon är mer öppna är hanens, men han är inte långt efter...

Guuuuuuuuuuuuuuud... Så söta! Försökte ta bilder men det gick inte bra för Sessan blev argare än vanligt och tog sig fram till lådan från sitt gömställe och försökte attackera.. :(

Man blir lite ledsen i ögat när man inte får gosa med dem. De blir ju aldrig så små igen! Fast å andra sidan får jag kanske gosa med dem när de börjar krypa runt mer.

Dagarna går..

Hanen...

Honan.. Och det börjar bli dags att bestämma namn...

Nu ikväll är bebbarna 6 dagar gamla! Snart en hel vecka. Tyckte mig se lite ryckningar i honans ena öga tidigare idag, kan det vara på väg att öppnas tro? De är iallafall helt ljuvliga och jag önskar så oerhört mycket att jag kunde få gosa med dom minst en gång om dagen! Men Sessan sätter fortfarande stopp, hon är fruuuuktansvärt beskyddande.. Tänk när de kryper runt mer, då kanske man kan fånga upp dom när inte Sessan är i närheten. :)

Idag, äntligen, försäkrade jag Sessan. Och tidigare ikväll ringde Livlinan och då förklarade jag att jag gärna tar över allt ansvar för Sessan och bebisarna, det känns så rörigt att vara fler som ska hitta hem till bebisarna. Men jag var välkommen att höra av mig om det behövs bidrag till veterinärkostnader framöver och det kan komma att behövas då jag snart är arbetslös igen. Tack Frida på Livlinan för förtroendet!

(Detta hör inte hit egentligen men imorgon säger jag upp mig från det jobb jag nyligen börjat på. Fick idag veta att minst två till har sagt upp sig, alla från min utbildningsgrupp, och jag vet med säkerhet ytterligare två personer som vantrivs där. Ganska uppenbart att det inte beror på MIG, snarare företaget.)

Alltså har jag i nuläget massor med tid över för missarna.... :)

Ikväll har jag också funderat över "priset" på missebebisarna. Vill inte tänka på att de ska lämna mig, usch, då blir jag ledsen... Men jag måste samtidigt börja höra mig för. Bebisarna kommer vid försäljning vara minst 12 veckor gamla, avmaskade några gånger, vaccinerade med båda sprutorna, chip-märkta samt veterinärundersökta. Självklart får de med sig ett litet "flytt-kit". Antar att detta bör bakas in i priset? Funderar också på om man ska återbetala en viss summa om intyg på kastration samt kattförsäkring uppvisas inom en viss tid.

Jag kommer ha stenkoll på kattungarna när de väl är ute i sina nya hem. *tår i ögat* Hoppas dessutom att de kan få komma till samma hem, om det funkar med en hona och en hane från samma kull d.v.s.

Frågade om min mor ville ha missebebisarna som mors-dag gåva.. Men det ville hon inte. ;-)

Bitsy - världens minsta katt?

Jag blir, ursäkta det kommande ordvalet, så jävla förbannad! Skulle den här stackars katt vilja bli världens minsta katt? Hur är folk funtade egentligen.. Både ägaren, de som mätte samt reportern kan inte vara helt klara i huvudet...

Kattstackaren är ju uppenbart SJUK!

Bitsy

Dagens vikter

4 dagar gamla väger nu bebis 1, som med all sannolikhet är en hane, 187 g. Bebis 2, som med all sannolikhet är en hona, 189 g.

Eftersom Sessan blir så arg när jag separerar dem så kommer jag nu bara väga veckovis.

Bilder

Dagens vikter

B1 väger 168 g och B2 väger 170 g.

De växer enormt snabbt! Har för mig att kattungar bör ha gått upp mellan 70-120 g under första veckan, eller dubbla födelsevikten. Det blir ju inte svårt att hålla den kurvan, med tanke på att de ökat nästan 70 g på tre dygn.....

Fick till några bilder, får se hur kvaliteten blev. Jag känner mig ganska så stressad när en förbannad Sessan morrar som aldrig förr under tiden jag fotar..

Fortfarande svårt

Ibland frågar min sambo mig vad som står på då jag ser frånvarande och ledsen ut.

Vid dessa tillfällen tänker jag på Lilla ängeln.

Jag förstår verkligen inte hur dess liv kunde få mig i sån här obalans! Var det för att jag så innerligt försökte få liv i den? Jag är medveten om att jag är väldigt empatisk och känslomässig men denna reaktion hade jag inte väntat mig. Ärligt talat så vet jag inte hur jag ska komma över det! Jag måste det, både för min egen skull och för alla omkring mig.

Ord hjälper inte, min hjärna förstår men mitt hjärta vägrar.

Katträff 29/5

Fredag den 29/5 är det återigen en träff för Östgötagänget. Vi ser ut att bli ganska många den här gången så det ska bli riktigt intressant! Denna träff är i Åtvidaberg och jag ställer upp som skjuts.

Hoppas vi kan komma ett steg närmre åt en lösning för kattkolonin ute i Tornby.. Tänker ofta på dessa missar och det är så frustrerande att inte kunna göra något. Men jag hoppas innerligt att vi kan komma fram till något på fredag!

Men vad är det för KÖN?

Alldeles underbara.

Hona.

Hona? Hane?

Jag vill så gärna namnge bebisarna nu, börjar bli lite rörigt med "bebis 1 och bebis 2"!

Vill ha ett tema på deras namn och det är svårt att komma på något när jag inte vet vad bebis 1 är för något!

HUR ska jag lösa detta? HJÄLP TACK!

Tidigare har jag funderat på att döpa blivande kattungar efter olika slags choklad-stycksaker och har snöat in på Pigalle (hona) och Bounty (hane). Men jag vet som sagt inte hur jag ska göra..

Saknar "mina" små bebisar..

Jag och sambon är bortresta över natten och jag har sååå dåligt samvete för detta... Saknar att titta till mina små älsklingar, både vuxna som bebisar! Så fort jag vaknar imorgon blir det till att åka hem i ilfart. Nu är vi inte så fasligt långt bort, det tar knappt 15 minuter att åka hem, men det kommer gå fort i bilen kan jag säga... Nej, jag kommer nog inte vara bortrest under natten på ett bra tag igen!

Men nu när jag inte är på hemmaplan så funderar jag mycket över allt som hänt sedan Sessan kom in i mitt liv. Allt som började med ett relativt "vanligt" upprop på hittekatter. Så fort klartecken gavs från sambon tvekade jag inte en sekund över att förbarma mig över denna stackare. Istället bokades tågresa tur&retur till Stockholm, diverse tillbehör inhandlades genast och plötsligt satt jag där i tåget, på väg mot fullständigt okänd mark.. Att ta in en skygg katt, som dessutom var dräktig. Jag som aldrig någonsin varit med om en kattfödsel eller uppfödning av en kull! Däremot har intresset att bli uppfödare funnits med mig ett bra tag och jag var därför ganska så påläst. Som f.d. arbetslös var ekonomin heller inte den ultimata för att ta in ytterligare en katt med blivande kattungar, men detta satte aldrig stopp. I min värld kommer alltid djuren i första hand och skulle jag bli tvungen att leva på nudlar en månad så gör det mig ingenting.

För om 10 år kommer jag fortfarande minnas dessa missar som numera bor i mitt kök. Om 20 år minns jag dem fortfarande. Ja, detta minns jag livet ut! MEN - om 10 år, tror ni då att jag minns en dyr matkasse från affären? Tror ni jag minns ett par dyra skor? Precis. Jag tror ni förstår vad jag menar..

Jag är hellre rik i själen än rik i plånboken.

Jag har utan tvekan hittat det jag är menad till att göra. Något jag brinner för. Något som gör mig till en bättre människa! Och känslan det ger är så underbar...

Sessan har ändrat mitt sätt att tänka, att vara. Allt hon gör, som annars är så självklart, får mig att jubla inombords. Alla små, små framsteg hon gjort.. Bara en sån sak som att äta när jag ser på, ja det får pulsen att öka och hjärtat att smälta!

Jag blir kär...
Kär i livet!

Dagens vikter

Bebisarna är nu 2 dagar gamla och vikterna idag låg på:

Bebis 1, 148 g Fortfarande svårt att se vad för kön.
Bebis 2, 151 g Garanterat en hona!

Det blev inga närbilder idag för Sessan var så fruktansvärt ilsk.

Pipande bebisar!

Här är bebis 1, den som väger minst än så länge.
Skriker för fulla muggar!



Och här är bebis 2, skriker inte på samma sätt utan piper snarare.

1 dygn gamla

Vikt/könrapport:
Bebis 1 (mest svart) - 126 g. Kunde inte urskilja kön.
Bebis 2 (mest vit) - 132 g. Vi är till 90% säkra på att detta är en hona.

Det gick faktiskt väldigt bra att ta dem från Sessan en kort stund idag. Man vill så gärna gosa längre med dem men det kommer finnas tid till det framöver. :)

Det fanns lite blodblandad vätska på golvet idag, men det ska vara normalt ett par dagar efter förlossningen så det oroar jag mig inte för.

Bebisarna

Det har varit en jobbig natt och en jobbig dag. Har tänkt så mycket på om jag kunnat göra mer.. Men nu MÅSTE jag sluta reflektera över detta för det tär alldeles för mycket på mig. Det är märkligt att man kan reagera så starkt över en kattbebis som förmodligen redan var död vid födseln. Ett liv jag aldrig hann lära känna.. Ändå mår jag så dåligt. Jag önskar så att jag hade fått liv i den!

NU TILL POSITIVARE NYHETER!

De två sötnosarna som faktiskt finns här är alldeles underbara! De skriker så ynkligt och hjärtat smälter av att se dem krypa runt i bolådan. De kryper runt, över och under Sessan. Nu ikväll blev de så trötta av att krypa omkring att de somnade tillsammans och de låg så tätt intill varandra, ja, de låg sked! Sessan skyddar dem med sitt liv och när vi försökte komma lite närmre bolådan då Sessan satt på golvet så kastade hon sig över dem och la svansen över för att gömma dem..

Vet ännu inte om de är honor eller hanar, ska försöka kika vid invägningen imorgon. (om jag får väga dem för Sessan vill säga.....) Vägde dem tidigare idag, bebis 1 vägde jag aldrig när den föddes men imorse låg vikten på 108 g. Bebis 2 vägde 108 g vid födseln och imorse 114 g. Bebis 2 är redan en liten tjockis jämfört med bebis 1...

Jag är så trött, så trött och nu ska jag sova... Och vakna tänker jag inte göra förrän klockan är minst 10:00...

Bebis 1, svart med vita fläckar

Bebis 2, vit med svarta fläckar

Här ligger vi och sover sött!

Lilla ängeln

Tänker mycket på Lilla ängeln som inte fick vara kvar hos oss..

Det trillar tårar ibland. Eller ja, ganska ofta.
Får samtidigt en klump i halsen.

Men jag vet att där ängeln är nu, där är det vackert och där finns inga bekymmer..

Det lilla livet kommer för alltid att finnas i mitt hjärta.

En dag möts vi igen..
En dag får du äntligen återse din mamma och dina syskon.


Sov så gott tills dess, lilla söta du.

Tror allt är klart nu

Det blev tre bebisar men tyvärr hamnade den sistfödda ungen i katthimlen.

Första bebisen kom 20:30 och den är svart/vit (mest svart)
Andra bebisen kom 21:30 och den är vit med svarta fläckar. Svart huvud.
Tredje bebisen kom 23:20 och den var svart/vit (mest svart) Denna lilla sötnosen ville inte vara kvar utan gick över till katthimlen. Jag har sorg i mitt hjärta för jag försökte allt vad jag kunde att få den att andas.. Jag vet inte om den varit död länge, jag tyckte mig se sparkar i magen när bebis nr 2 var född. Och då är ju givetvis min tanke - hade jag kunnat göra mer? Skulle jag fått bort Sessan tidigare och haft en större chans att få igång det lilla livet, lilla ängeln? Jag är av känslig karaktär och det gör så ont i hjärtat på mig. Lilla ängeln ligger invirad i en handduk i en påse utomhus, i kylan. Och JA, jag vet att den inte känner någonting, men jag mår så himla dåligt av att den ska ligga därute helt ensam och kall.. Jag må vara blödig men sån är jag. Åh vad jag önskar att den kunde leva! Åh vad jag önskar att mina tårar kunde ta slut.


Sessan är skitarg på mig och fräser från bolådan så fort jag kommer in i köket. Var tvungen att bädda rent i bolådan innan och då hade jag inget val än att få ur henne ur lådan och lämna sina ungar. Det var inte populärt kan jag säga...

Födsel pågår!

1 unge ute 20:30!

Jag har ju glömt att berätta...

Jag och sambon upptäckte häromdagen att Sessan hade rymt från köket! Vi hittade henne under badkaret... Dagen efter hittade vi henne under vår säng. Det var inte det lättaste att få henne tillbaka till sitt "krypin" men det löste sig så småningom.

Tror nog att hon tröttnat på köket efter snart 3 veckor...

Tjockis fortfarande tjock

Nu börjar jag ärligt talat tro att hon kniper bara för att jävlas! Jag var så säker på att det skulle finnas bebisar i köket imorse!! Men, nu tänker jag som så att inom en vecka så har bebisarna garanterat kommit..........

Sessan börjar bli lite mer social, har kunnat stå ganska så nära när hon suttit i fönstret. Ja, såklart är Alli med, annars hade det inte gått. Idag kikade lilla prinsessan fram bakom filten när jag stod och diskade. Jag tittade tillbaka på henne men då försvann hon kvickt som attan.