Saknar "mina" små bebisar..

Jag och sambon är bortresta över natten och jag har sååå dåligt samvete för detta... Saknar att titta till mina små älsklingar, både vuxna som bebisar! Så fort jag vaknar imorgon blir det till att åka hem i ilfart. Nu är vi inte så fasligt långt bort, det tar knappt 15 minuter att åka hem, men det kommer gå fort i bilen kan jag säga... Nej, jag kommer nog inte vara bortrest under natten på ett bra tag igen!

Men nu när jag inte är på hemmaplan så funderar jag mycket över allt som hänt sedan Sessan kom in i mitt liv. Allt som började med ett relativt "vanligt" upprop på hittekatter. Så fort klartecken gavs från sambon tvekade jag inte en sekund över att förbarma mig över denna stackare. Istället bokades tågresa tur&retur till Stockholm, diverse tillbehör inhandlades genast och plötsligt satt jag där i tåget, på väg mot fullständigt okänd mark.. Att ta in en skygg katt, som dessutom var dräktig. Jag som aldrig någonsin varit med om en kattfödsel eller uppfödning av en kull! Däremot har intresset att bli uppfödare funnits med mig ett bra tag och jag var därför ganska så påläst. Som f.d. arbetslös var ekonomin heller inte den ultimata för att ta in ytterligare en katt med blivande kattungar, men detta satte aldrig stopp. I min värld kommer alltid djuren i första hand och skulle jag bli tvungen att leva på nudlar en månad så gör det mig ingenting.

För om 10 år kommer jag fortfarande minnas dessa missar som numera bor i mitt kök. Om 20 år minns jag dem fortfarande. Ja, detta minns jag livet ut! MEN - om 10 år, tror ni då att jag minns en dyr matkasse från affären? Tror ni jag minns ett par dyra skor? Precis. Jag tror ni förstår vad jag menar..

Jag är hellre rik i själen än rik i plånboken.

Jag har utan tvekan hittat det jag är menad till att göra. Något jag brinner för. Något som gör mig till en bättre människa! Och känslan det ger är så underbar...

Sessan har ändrat mitt sätt att tänka, att vara. Allt hon gör, som annars är så självklart, får mig att jubla inombords. Alla små, små framsteg hon gjort.. Bara en sån sak som att äta när jag ser på, ja det får pulsen att öka och hjärtat att smälta!

Jag blir kär...
Kär i livet!